Energivindar i april 2017 & konsten av icke-görandet

Balansen i skapandet, i att komma framåt ligger mitt emellan yang och yin- den maskulina och feminina energin. Att förstå hur vi aktivt använder vilan, stillheten, yin-energin tar oss tydligare och mer definitivt framåt. Det är lätt att fastna i tanken och sinnets klor om att ständigt vara Görande. Särskilt som samhället trycker på: gör si, plugga mer, gör så, du måste göra för att vara, gör gör gör producera producera.... tillslut blir sinnet så stressat att fokus blir totalt suddigt. Att ta sig till balansen, och på så vis få mer gjort, kräver en djup förståelse och praktiserande av icke-görandet, något som jag själv ständigt finner nya insikter i.

Vädurens cykel är en typisk sådan tid då kalendern plötsligt är full och känslan av att man gör och gör, går och går men inte kommer någon vart infinner sig. Särskilt tung känns leran detta året 2017, ett stort förändringsår och hela april är full av re-do energier och rensa karma. Det bästa vi kan göra är att vänta, stanna upp och reflektera... att mitt emellan kalenderns alla göro-punkter praktisera icke-görandet. Och komma tillbaka till andetaget.

Icke-görandet är en aktiv medvetenhet som infinner sig efter fröet är sått. Vi planterar, sår våra fröer i jorden och sedan väntar vi på att plantan ska ta form. Under uppsikt naturligtvis. Vi observerar och reflekterar. Och vi litar på jordens och naturens skapelseprocess. På liknande vis kan vi använda görandet i vardagen där vi vill skapa förändring, har fastnat eller undrar var nästa steg på vår väg ska ta vid. Vi kan inte göra mer än att lägga ut krokar till omvärlden- vi sår våra fröer för att se var och hur de tar sig. Sedan vattnar vi med en rejäl dos tillit. Tillit till att universum visar oss vägen. När vi tar ett steg tillbaka, andas, skapar översikt, reflekterar över det som varit, det som gjorts och vad jag vill ta med mig DÅ skapas utrymmet. När vi är aktivt icke-görande infinner sig lugnet, utrymmet och därmed förståelsen och fokuset för att kunna se var jag ska sätta min fot härnäst. Därifrån kan jag bygga vidare, i förståelsen att allting är cykler. Och balansen infinner sig ständigt i detta vakum mitt emellan yang och yin.

Just april passar extra väl in i metaforen. Det är en nyckfull månad med soliga varma dagar och frostiga nätter, bara för att plötsligt slå om till minus och ge oss snöflingor som täcker marken. I odlingen och arbetet med jorden behöver vi vara försiktiga, ständigt uppmärksamma och avvaktande. Gör vi för mycket, städar undan löven som täcker växterna för tidigt eller sår sköra frön direkt i backen kan allt frysa sönder och totalt förstöras. Varje steg blir en balansgång mellan yang-yin, görandet & icke-görandet eftersom vi behöver ha varje aktion under uppsikt i vårt avvaktande... om några veckor ser jag vilka frön som grott och därmed hur jag ska gå vidare.

Är metaforen för abstrakt kan jag berätta om hur jag tillämpat den här insikten i mina år av studerande. Det absolut sista jag gjorde inför en tenta var att sova. Alltid. Som senast dygnet före en tenta eller stort prov la jag allt åt sidan, böcker och anteckningar, för att vara i stillheten. Vid det laget var jag oftast spyfärdig av görandet. Men Jag litade till att jag gjort vad jag kunnat under kursens gång och lät därefter vilan ta vid och förkroppsliga den nya kunskapen, så att den la sig inte bara i minnet men förhoppningsvis även i cellerna. På samma sätt guidar jag Orion i hans utveckling. När jag märker att han börjar bli frustrerad efter en stunds sprattel/lek/krypförsök på golvet så tar jag upp honom och tillsammans vilar vi. Vi låter stillheten ge utrymme för att den nya kunskapen och förståelsen ska lägga sig på cellulär nivå och således guida honom framåt. 

När man är matad med att görandet och den maskulina energin är det enda som har ett värde och uppfostrad i normen att göra-göra-producera kan det vara oerhört svårt att se NÄR det är dags att gå in i icke-görandet och den feminina energin, stillheten. Tyvärr blir vi uppmärksamma på det först när det gått alldeles för långt och bryter ut i sjukdomstillstånd, grav frustration eller andra obalanser. Som regel behöver de flesta av oss icke-görandet oftare än det ges plats för. En guidning kan vara att fråga sig: Hur ofta tar jag ett steg tillbaka och avvaktar? Hur ofta är jag i stillheten?

Varje cykel, stor som liten, varje situation, varje fas har sitt behov av icke-görandet. I min resa Just nu strävar jag efter att tidigare, bra innan frustrationen infinner sig, upptäcka, se och förstå behovet av att träda in i den feminina energin, vilan och icke-görandet även i de små cyklerna för att därmed kunna ta ett steg tillbaka och effektivisera processerna inom och runt mig. Låta fröet gro i tillitens vatten.

 I tacksamhet,

Ometeotl

Magdalena Chandrakaí 

Du kanske också gillar: